Anknytning-Anna-Svartvit

Anna, 41 år

1975–2001
Födelse och uppväxt
Volgograd, Ryssland
1983–1985
Uppväxt
Taraz, Kazakstan
1985–2001
Uppväxt, studier och arbete
Volgograd, Ryssland
2001–2009
Studier, arbete
Moskva, Ryssland
2009–2014
Arbete
St Petersburg, Ryssland
2014–
Anknytning
Stockholm, Sverige

Helsingfors – staden mittemellan våra hem – räddade vår kärlek

 

Mitt liv i Ryssland var bra. Jag hade valmöjligheter. Även om jag inte var så ambitiös gjorde jag karriär. Under en kort period av uppväxten bodde jag i Kazakstan som då ingick i Sovjetunionen. I min skolklass fanns 41 elever. Tartarer och personer med judisk bakgrund blandades med koreaner, kazaker och personer från Vitryssland och Ukraina. Bara fyra andra var etniskt ryska som jag. Detta är vad Ryssland fortfarande representerar för mig: olika religioner och etniciteter, sida vid sida. Ett multikulturellt land.

 

Om Sverige visste jag inte så mycket innan jag träffade min svenska man. Vi träffades på ett pragmatiskt sätt – genom nätet. I början var det också där vi lärde känna varandra, men sedan sågs vi på riktigt i London. Därefter hälsade han på mig i Ryssland och vi började träffas allt oftare. Det var spännande men samtidigt tidskrävande. Helsingfors – staden mittemellan våra hem – räddade vår kärlek. Där kunde vi bygga det som ledde fram till beslutet att flytta ihop.

 

Valet föll på Sverige. Här finns möjligheten att flytta ihop som sambo; du behöver inte vara gift, och spricker relationen finns det utrymme att backa. Det underlättar väldigt mycket för personer från olika länder som vill ingå äktenskap. Jag ser det som en möjlighet och en rättighet att kunna förenas med den personen man vill leva med, och i vårt fall ledde det ena till det andra. Vi gifte oss förra året och jag tror faktiskt att min man saknar Ryssland mer än jag!

 

I början kände jag mig som en turist här, men sedan började jag försöka lära känna landet på ett annat sätt. Jag läste svenska för akademiker, men under den tiden kom jag mest i kontakt med andra som hade samma bakgrund som jag själv, det vill säga kvinnor från Västerlandet, Östeuropa eller Asien som kommit till Sverige på grund av anknytning till någon här. Jag fick samma känsla när jag befann mig i SFI-klassrummet här i Sverige som i Ryssland – att det är ett multikulturellt land. Om jag inte kommit till Sverige hade jag kanske aldrig lärt känna så många intressanta människor från hela världen.

 

Med studiekamraterna utbytte jag ibland erfarenheter och tankar om livet här i Sverige. Flera av oss delade synen att de flesta insatser är riktade till flyktingar och att många program vänder sig till dem som omfattas av etableringsplanen. De som kommer hit av skyddsskäl får hjälp direkt, men vart ska vi övriga vända oss för att få information? Myndigheter är förpliktigade att vägleda och informera människor på flykt. När det handlar om nya invånare som jag själv och andra som kommit av anknytningsskäl upplever jag att tjänstemännen på olika myndigheter struntar i att informera oss om rättigheter och möjligheter eftersom det uppfattas som att vi är mer resursstarka.

 

I nuläget läser jag kurser för yrkesverksamma socionomer. Förutom att de ger mig en förståelse för Sverige ger det mig en chans att uppdatera mina studiekunskaper och nätverka, vilket också kan underlätta mitt framtida jobbsökande. Jag tror att det blir social och juridisk rådgivning jag kommer att rikta in mig på, när det blir dags för det kapitlet.

 

 

Om migration i det offentliga samtalet

 

Det var först när jag kom hit som jag började tänka på hur andra länder uppfattar Ryssland. Min man berättade att det inte är ett så populärt land och att människor känner rädsla när de tänker på Ryssland. Bilden många har är starkt påverkad av massmedia, och det fokuseras till exempel mycket på lagen som förbjuder propaganda för homosexuella relationer bland minderåriga. Det känns att människorna här i Sverige är mer politiskt och socialt engagerade, men media skapar opinion. Läser man bara och tror på allt som skrivs i de politiskt laddade artiklarna blir man vilseledd. Man måste träffa människorna från Ryssland för att förstå landet och vad som händer där.

 

På motsvarande sätt har många som kommer hit också illusioner om livet här i Sverige, som till stor del bygger på den bild som skapas av medier. Det leder i sin tur till orealistiska förväntningar och besvikelse. Det man tror att Sverige kan erbjuda stämmer inte överens med verkligheten. Sverige vill skapa en bild av sig själv i världen som ovanligt öppet och mångkulturellt. Genom den bilden vill man locka människor till Sverige, även om det är lite annorlunda nu i spåren av flyktingkrisen. Somliga nya invånare känner sig besvikna på välfärdssystemet när det gäller fördelningen av resurserna och det är många som inte förstår hur det fungerar i Sverige.

 

Migration är inte bara ofrivillig utan kan även vara frivillig. Det behöver börja talas mer om de olika skälen och om alla som kommer på grund av anknytning till någon i Sverige. Det är viktigt att även höra våra berättelser. Vare sig du flytt hit eller kommit frivilligt är utmaningen ofta densamma. Det gäller att förstå hur systemet fungerar, lära sig språket och hitta ett jobb. För en person i medelåldern är steget in på arbetsmarknaden ofta särskilt svårt. Du tillhör då en grupp vars specifika utmaningar är nästintill osynliga i samhället.

 

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Annas låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här