Anknytning-Ayesha-Svartvit

Ayesha, 29 år

1987–2014
Födelse, uppväxt
Bengaluru, Indien
2014–
Anknytning
Stockholm, Sverige

Ingen av oss hade någonsin haft Sverige på kartan

 

Bengaluru kallas ibland för den gröna staden. Som barn lekte vi på gatorna eftersom det knappt fanns någon trafik. I dag skulle det vara omöjligt. Mycket förändrades när Indien öppnade upp för omvärlden på 90-talet. Med IT-boomen blev Bengaluru hem för ett växande antal internationella företag och förvandlades till industristad. Tv:n blev ett fönster mot omvärlden och det växte fram en mer global livsstil. I mitt hem hade samtidigt den kosmopolitiska utblicken alltid varit närvarande eftersom båda mina föräldrar är uppvuxna i större indiska städer. Att försöka förstå olika synsätt är också något jag tidigt vande mig vid. Bara 15 minuter bort från där jag växte upp var livsvillkoren väldigt annorlunda. Där var det inte det moderna men traditionella livet som gällde. Kvinnorna förväntades till exempel stanna hemma för att ta hand om familjen och hushållet.

 

Jag och mina två systrar hittade på mycket roligt tillsammans, men i tonåren förvandlades leken till allvar. Pressen på akademiska prestationer vägde tungt på mina axlar. I Indien betraktas ens framgång i skolan som en indikation på hur väl man kommer att lyckas klättra uppåt i livet. Ens status och position har stor betydelse. Jag följde strömmen och valde business istället för humanistiska programmet – inte av intresse utan med tanke på en viss inkomst och position längre fram. Samtidigt var skolsystemets utformning någonting som bekymrade mig. Jag såg hur pressen på att prestera blir negativ för själva lärandet och hur stort behovet är bland yngre att ha någon vuxen att tala med. Detta fick mig att växla över till att studera psykologi. Jag ville bli skolkurator, och så blev det också. Jag började jobba för en frivilligorganisation som heter PATH Foundation som bland annat verkar för att öka kännedomen om hälsorelaterade frågor bland elever. Jag såg framför mig en framtid i Indien där jag skulle bidra till samhällets utveckling. Där fanns aldrig en tanke eller önskan om att arbeta utomlands, men ibland tar livet en annan riktning än den tänkta.

 

Arrangerade äktenskap är fortfarande väldigt vanligt i Indien. Men många öppnar sig sakteliga för idén om att hitta sin partner på egen hand. Konceptet att dejta blir allt vanligare, men i många fall slutar det ändå med ett arrangerat äktenskap. I mitt fall hade jag privilegiet att kunna gifta mig med mannen jag dejtade, Peter. Vi är båda uppvuxna i Bengaluru och hade känt varandra ett par år innan vi började dejta. Hans personlighet och förmåga att få mig att skratta fick mig på fall. Vi kom fram till att vi ville dela framtiden ihop, men till bådas förvåning blev han erbjuden och rekryterad för en utlandstjänst inom IT-sektorn. Till det mer oförutsedda hörde också platsen för jobbet: Sverige. För många som siktar på en utlandskarriär i Indien är det framförallt länder som Australien, England och USA som är i blickfånget. Ingen av oss hade någonsin haft Sverige på kartan, men vi bestämde oss för att köra på och upptäcka detta land i norr. Han flyttade dit 2012, två år senare kom jag och vi gifte oss.

 

Det var sommar när jag kom hit till Stockholm, vilket var en bra start. Även själva migrationsprocessen gick smidigt, men att fortsätta livet här har inte varit utan utmaningar. För den som haft möjlighet att få en god utbildning i Indien är det ganska lätt att komma in på arbetsmarknaden där. Att ställas inför arbetsmarknadssituationen här i Sverige har däremot tvingat mig att verkligen kämpa för det jag vill uppnå. Det har varit både lärorikt och utvecklande på ett personligt plan.

 

Om Sverige blir vårt permanenta hem återstår att se, men under de närmaste åren är det livet här som gäller. Jag vill studera, jobba som lärare och kanske till och med ge mig in på forskarbanan. På lång sikt vill jag också att mina kapaciteter och färdigheter ska komma samhället som jag växte upp i till del. Jag vill inte bara vara en person som flyttar utomlands utan att ge någonting tillbaka.

 

Om migration i det offentliga samtalet

Det är lätt att få bilden av att det bara är människor som kommer hit för att söka asyl. Det finns så klart inte samma intressanta nyhetsvinkel kring oss som flyttar hit till en partner eller familjemedlem, men vi är många som kommer av den anledningen. Det talas om en kris när det rör sig om dem som flyr hit. Men utmaningarna och svårigheterna att passa in i samhället och ta sig in på arbetsmarknaden gäller även för oss som kommit av familjeskäl. Ibland känner jag att det inte tas någon hänsyn till oss och vår situation.

 

För familjer som flyttar från Indien till USA finns mycket litteratur och information som är utformad för just dessa familjers situation och behov. Jag tänker att det på motsvarande sätt borde finnas information som vänder sig direkt till alla familjer som flyttar till Sverige.

 

När det gäller familjer från Indien har det traditionellt sett varit kvinnan som följer efter mannen. Hur har det varit för andra kvinnor att fatta det svåra beslutet att ge upp sin karriär i hemlandet och lämna sin familj för att flytta efter partnern som redan har ett jobb i det nya landet? Vilka utmaningar har de stött på och hur är det att uppfostra sina barn utan ens föräldrar och släktingar? Sådana saker vore viktigt och intressant att höra fler kvinnor berätta om.

 

Det händer att jag stöter på en stereotyp bild av indiska migranter. Många flyttar hit från Indien för att jobba i data- och IT-sektorn eller den akademiska världen, men alla från Indien är inte dataingenjörer och bara kunniga inom informationsteknologi! Det finns även många verksamma inom till exempel konst, kultur och media. Jag önskar att svenskar skulle vara mer öppna för den tanken – att det finns många olika yrkesprofiler även bland oss indier. Det gäller också synen på Indien som land. Representationerna tillspetsas ofta. Antingen framställs Indien som någonting exotiskt och glamoröst, eller så lyfts bara fattigdom och svårigheter fram. I verkligheten finns det många nyanser. Varje region är olik den andra, och det finns många olika folkslag med stora språkliga och kulturella skillnader. Det vore bra att sprida fler berättelser av människor från Indien – för att visa på dessa variationer. Människor är inte på ett visst sätt bara för att de kommer från ett och samma land.

 

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Ayeshas låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här