4. Caitlyn

Caitlyn, 24 år

1992-2010
Födelse och uppväxt
Vancouver, Kanada
2010-2012
Studier
Ottawa, Kanada
2012-2013
Studier
Växjö, Sverige
2013-2014
Studier
Ottawa, Kanada
2015 –
Anknytning
Göteborg, Sverige

”Om Sverige visste jag att jämställdhet är viktigt och att jag skulle behöva betala min egen nota på dejter”

 

Min pappa var en av alla tusentals människor som emigrerade från Hongkong på 70-talet. I likhet med många andra såg han Kanada som en plats för nya möjligheter och en bättre framtid. Det ledde honom också till kärleken. Det var i Vancouver han träffade min kanadensiska mor men de skilde sig när jag var väldigt ung, vilket hade stor påverkan på mitt fortsatta liv. Tiden jag tillbringade med mamma gav mig den ”normala” kanadensiska vardagen, med min pappa och hans släkt fick jag istället ägna mig åt allt som är typiskt kinesiskt. Varje lördag åt vi till exempel familjemiddag hos min farmor. Maten både tillagades och serverades på traditionsenligt kinesiskt vis, vilket betyder att hela bordet dukas upp med olika små rätter som alla hugger in på. Dim Sum, som det heter på kantonesiska, betyder just ”rör vid ditt hjärta” för det handlar lika mycket om vad man äter som hur man äter.

 

Mitt kinesiska ursprung präglade mycket av min uppväxt. Skolkamraterna betraktade mig å ena sidan som en vit tjej, men jag var ändå inte som ”dem”. Först på senare år har jag kommit att uppskatta min dubbla nationalitet och i dag kan jag känna stolthet över att till exempel kunna urskilja vad som är genuin kinesisk matlagning. Om jag ser att det finns kycklingbollar på menyn vet jag att det inte är en restaurang värd besöket…

 

Min kinesiska bakgrund bidrog också till att jag tidigt fick upp ögonen för att det finns en värld bortom Vancouver där jag växte upp. Eftersom min pappa arbetar på ett flygbolag fick jag dessutom förmånen att kunna resa billigt och därigenom upptäcka många nya städer och länder. Fram till dess att jag fyller 25 år behöver jag bara betala flygplansskatten. Tanken på att snart behöva betala fullt pris för en flygbiljett är nästan traumatisk…

 

Min första riktiga flytt gick till huvudstaden Ottawa. Jag ville komma bort från min familj och få möjlighet att göra precis vad jag ville. Friheten att stå på egna ben och känslan av att allt var möjligt gav mersmak. Under mitt tredje år på universitet i Ottawa tog jag därför chansen att läsa del av utbildningen utomlands. Platsen spelade egentligen mindre roll; jag var redo att prova på vad som helst. Valet föll på tre universitet som erbjöd ett års utbytesstudier: Sverige, Barbados och Senegal. Från kylan till värmen. Jag kom in på mitt första studieval: magisterprogrammet i freds- och utvecklingsarbete vid Linnéuniversitetet i Växjö. Om Sverige visste jag inte så mycket, mest saker som att jämställdhet är viktigt, att jag skulle behöva betala min egen nota på dejter, att många svenskar är långa och blåögda, och att både Ikea och Abba är svenska fenomen. Det hörs ofta att de nordiska länderna är de som ger mest bistånd, så att kunna få det svenska perspektivet i utvecklingsfrågorna var intressant för mig.

 

Efter mina studier i Växjö kunde jag inte se på vilket sätt det skulle kunna komma någonting positivt av att jag gav mig in i freds- och utvecklingsarbetet. Det framstod i mina ögon som en ny form av kolonialism. Det jag hade lärt mig gjorde mig cynisk om hela världsordningen och globala strukturer. Att behöva inse att det jag tidigare trott på och ville arbeta med inte längre kändes aktuellt var både tungt och sorgligt. Vad hade jag egentligen ägnat fyra års studier åt? Vad skulle jag göra med kunskapen jag fått? Jag blev desillusionerad och kände mig som en hycklare… Efter utbytesåret i Växjö och en hemvända till Ottawa återvände jag hursomhelst till Sverige för att flytta ihop med min pojkvän som jag träffat under studierna. Första tiden var planlös och utan mening. Jag tog mig fram genom diverse jobb, bland annat som extralärare på en skola och servitör. Så en dag kom det in ett kanadensiskt par på restaurangen och vårt möte ledde fram till mitt nuvarande jobb som skribent på månadsmagasinet Swedish Press. Tidskriften ger svenskar i Nordamerika ett fönster mot vad som händer i Sverige och den digitala upplagan når även andra svenskintresserade runt om i världen. Jag fokuserar på integrationsfrågorna, vilket passar mig väldigt bra. Den internationella kontexten är för bred och abstrakt, det jag gör nu utgår från det lokala, vilket är konkret, intressant och framförallt känns det meningsfullt.

 

Integration på ett privat plan, som i att få en social kontext och goda vänner, har varit en utmaning. Trots att jag varit i Sverige i över två år har jag egentligen inga riktiga svenska vänner, alla är från andra länder. Det är märkligt för jag är en utåtriktad person som det är roligt att hänga med, men det säger en hel del om hur svårt det är att integreras här i Sverige. Ibland tänker jag på hur sorgligt det skulle vara om jag fick barn men var tvungen att vara ensam hemma i lägenheten och bara ha min pojkvän att umgås med. Under de närmaste månaderna ska jag i alla fall ut och resa: jag måste nyttja mina sista flygmil innan 25-års dagen infaller… Sedan ska jag utvärdera och begrunda vad jag egentligen vill göra framöver. Förhoppningsvis kommer jag fram till att jag vill flytta tillbaka till Göteborg och läsa en magister där, och i bästa fall återvänder motivationen.

 

 

Om migration i offentliga samtalet

 

Nyheterna fokuserar sällan på studiemigration, fokus ligger i stället på flyktingfrågorna. Det skulle vara intressant om studentorganisationer hjälpte svenskar att förstå vad det innebär att delta i ett utbytesprogram. Det kanske skulle motivera fler här att studera utomlands under en period av sina studier. Jag tycker det är viktigt att prata om de här frågorna. Vad är till exempel fördelarna med studiemigrationen till Sverige? Jag tror inte många känner till vad som gäller eftersom det är så mycket annat på migrationsområdet som upptar större plats. Utbytesstudenter borde också diskutera mer sinsemellan. Vad anser de till exempel om den svenska utbildningen? Jag upplever inte att universiteten efterfrågar de internationella studenternas synpunkter och åsikter, vilket är synd. Det borde ligga i universitetens intresse att informera allmänheten om varför internationella studenter väljer att studera på deras lärosäten och vad det kan få för positiva effekter.

 

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Caitlyns låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här