Skyddsbehov-Hewan-Svartvit

Hewan, 28 år

1987–2006
Födelse och boende under uppväxten
Asmara, Eritrea
2006–2014
På flykt
Sudan
2014–
Skyddsbehov
Härjedalen, Stockholm, Sverige

”Det enda vapnet mot det onda som sker i världen är kärleken”

När jag ser någon från den äldre generationen eritreaner som bär de
traditionella kläderna saknar jag mitt hemland Eritrea. Jag flyttade därifrån
när jag var 17 år för att inte skickas iväg till militärlägret Sawa. Jag vägrade
att göra den obligatoriska militärtjänstgöringen. Den framtid som väntar
kvinnorna som kommer till Sawa är inte en framtid jag någonsin såg för mig
själv. Jag hade blivit gravid och skickats hem. Jag hade fått befrielse från
fortsatt militärtjänstgöring och skolgång, men istället blivit låst till ett
fortsatt liv i hemmet och uppgiften att ta hand om barnen och hushållet.

Min mor stöttade mig i beslutet att ge mig av. Jag tog mig först till Sudan
för att kunna samla ihop pengar och ta mig vidare mot målet Europa. Jag tog
olika tillfälliga jobb och eftersom jag inte hade några papper behövde jag
byta boende var tredje månad. Var eviga dag vaknade jag till ljudet av kriget,
och inom mig brände bilderna av militärvagnarna och soldaterna hemifrån.
Tyngden av det jag upplevt i Eritrea och det jag mötte i Sudan blev för stor,
men jag var fast besluten att stå på mina egna ben och komma vidare.
Tanken på att resa ensam över Medelhavet skrämde mig inte. Jag hade
redan sett det omänskliga och upplevt så mycket ont. Det jag aldrig hade
kunnat tro var att det skulle ta så lång tid. Det tog mig nio år att få ihop
tillräckligt med pengar för att kunna bekosta resan till Europa.

Här i Sverige är det fred och jag har valmöjligheter. Jag är glad, men när
jag ser tillbaka på mitt liv och min långa resa tänker jag att det var en stor
sak att ge mig av själv. Ibland känner jag mig gammal, men jag tror att man
måste jobba hårt och vara stark. Jag är kristen och tror på godhet. Det goda i
ens hjärta kan ändra det onda som också tränger sig in och vill ta plats. Jag
vill inte att världen stiger mig åt huvudet. Det enda vapnet mot det onda som
sker i världen är kärleken. Om man har plats för kärleken kan inget bryta
ned en.

Det finns saker jag skulle vilja göra och som skulle få mig att bli stoltare
över mig själv, som att vara på platser där jag kan komma till nytta och
jobba humanitärt. En dag skulle jag också vilja skriva litteratur för att
berätta och beröra på ett sätt som kan förändra tänkandet och få människor
att känna kärlek till varandra. Jag skulle vilja ge röst åt alla kvinnor som jag
träffade under min tid i fängelset i Grekland. Jag grät när jag släpptes fri,
inte för att jag ville vara kvar utan över de som blev kvar och deras
situation. När jag åkte därifrån önskade jag av mig själv att jag en dag ska
vara tillräckligt stark för att tala i deras ställe och föra fram vad de berättade
för mig. En dag vill jag också skriva och berätta om allt jag har genomlevt
och överlevt. Allt det som i tysthet lever vidare inom mig.

Om migration i det offentliga samtalet

Mina bekanta från Eritrea som varit här i många år säger att det pratas
mycket om alla som kommer från Syrien, men desto mindre om vad som
händer i Eritrea. För en tid sedan ringde en vän från Khartoum. Han sa att
det var sorgligt att nu även Sverige stängde gränsen. Jag visste inte vad han
menade eftersom det är svårt för mig att läsa tidningen på svenska och jag
har inte hittat någon svensk nyhetskanal med nyheter på engelska. Jag
frågade grannen vad gränsfrågan handlade om. Han förklarade att i stora drag
finns det två läger: de som vill hålla Sverige öppet och de som vill stänga.
För mig som vet varför man flyr och vad som händer längs flykten är det
helt ofattbart att man kan vilja stänga gränsen. Hur kan man säga att det är
stängt för någon som springer för sitt liv? Hur kan man sända budskapet att
det är för riskfyllt att försöka ta sig över Medelhavet och att människor inte
borde slänga pengar i sjön på det? Finns det på riktigt någon som tror att
mödrar skulle riskera sitt eget och sina barns liv om det fanns ett bättre
alternativ?

Jag tror det skulle behöva talas mer om vad som händer i Eritrea, till
exempel alla kidnappningar, alla mödrar som lider och alla övergrepp som
sker i fängelserna. Man måste också prata om vad som väntar för eritreaner
och andra som försöker ta sig vidare mot Europa men som blir fast i
Libyen. Man måste hitta lösningar för att få slut på det omänskliga.

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista 

Ta del av Hewans låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här