Anknytning-John-Svartvit

John, 33 år

1983–86
Födelse och uppväxt
Richmond, USA
1986–2001
Uppväxt, studier
Phoenix, USA
2001–08
Studier
Tucson, USA
2008–12
Arbete
San Fransisco, USA
2012–13
Studier
Phoenix, USA
2013–
Arbete
Stockholm, Sverige

Jag blev kär i Sverige, Klarna och Elin

Jag har haft tur att ha en familj som min, vi har stött varandra och jag är uppväxt med en optimistisk, levnadsglad syn. Vi är tre syskon, jag har en lillasyster och en lillebror. När jag var tre år lämnade vi Richmond vid ostkusten och slog oss ner i Arizona i väst. Min far är plastikkirurg och skulle just då börja sin yrkesbana. Phoenix var en bra plats för att starta företag; det var en tillväxtort där det var enkelt och billigt att köpa en tomt att bygga på, och optimismen att utveckla sitt eget företag var stor.

 

Som liten var jag nästan alltid utomhus och vi reste mycket. Min pappa och jag brukade åka i väg för att fiska i flera dagar. Jag var ”Eagle scout” och ibland åkte vi till Kanada för att paddla kanot i vildmarken. Jag var elitsimmare och tävlade ofta, och i Phoenix har alla dessutom en pool på tomten att svalka sig i. Jag hade en väldigt bra uppväxt men jag hittade på massor av bus, levde runt och gjorde saker som man verkligen inte bör göra. Men som tur var hamnade jag aldrig i svårigheter.

 

När det gällde framtiden hade jag ingen aning om vad jag ville göra eller bli. Men jag började plugga på universitetet i Tucson när jag var 18; det var en stor förändring. Friheten… att få prova sina vingar och leva studentliv. Jag tog några kurser i ekonomi för att se om det var för mig. Min pappa hade tagit mig till sjukhuset när jag var liten och visat mig operationsrummen och allt, men det var inget för mig och han uppmuntrade mig faktiskt att bli något annat, vilket var att utveckla min entreprenöriella sida, bygga företag och göra affärer.

 

Efter college fick jag jobb på ett riskkapitalbolag i San Fransisco, och där lärde jag mig massor om utveckling av affärsidéer och att driva företag, min världsbild blev större. Klimatet i San Fransisco är hårt och intensivt, jag jobbade både dag och natt; jag kom till en punkt där jag började tröttna, finansjobb var väl okej men det var inte min passion. Så jag återvände till studierna och tog en magisterexamen i företagsekonomi och i det ingick att man skulle ha ett praktikjobb på sommaren. I samma veva flyttade min kompis Philip till Sverige för att jobba på it-företaget Klarna, som snabbt blivit framgångsrikt inom digitala betalningslösningar. Philip tjatade på mig att följa med och också jobba på Klarna, ”testa något nytt, se om du trivs!”. Det här var 2013 och jag var singel och sa okej. Jag har alltid varit sådan, jag testar gärna lite nya och tokiga saker, jag har tilltro till att om det inte går som tänkt så kan man lösa det.

 

På Klarna blev jag produktchef. Min uppgift var att överbrygga klyftan mellan teknik-/produktsidan och säljsidan. Att börja jobba i Sverige gick förvånansvärt bra; jag hade tur för Klarna är ett väldigt internationellt företag och hjälpte mig att ordna arbetstillstånd och allt sådant.

 

Planen var att jag efter en tid skulle återvända till USA men jag blev kär i både Sverige och Klarna. Jag blev också störtkär i Elin, min då blivande fru, så det var tre saker som höll mig kvar. Vi väntar nu vårt första barn!

 

Förra året lämnade jag Klarna för att starta något eget inom teknik och finans, det har varit svårt men väldigt givande. Jag har väldigt roligt då jag även får göra det tillsammans med mina närmaste vänner.

 

Det var inte svårt att starta företag här i Sverige, men skillnaden mot USA är att det inte finns så mycket riskkapital på den här marknaden. Det är svårt att hitta investerare till start-up-bolag.

 

Innan jag fick den här möjligheten i Sverige hade jag haft hundratimmars arbetsveckor i tre år, livet hade ingen balans. Men här i Sverige upptäckte jag den balanserande mentaliteten när det gäller arbete och ledighet, det var en ögonöppnare. Jag är mycket lyckligare sedan jag flyttade till Stockholm; jag kan inte tänka mig en bättre plats för att bilda familj. Det är ett ypperligt bra system, man kan både göra karriär och det är ok att vara hemma när det verkligen behövs.

 

Vad gäller affärsmöjligheter är Sverige som en testmarknad, just för att den är liten. Folk kommer hit från hela världen, och man måste ha väldigt olika människor för att klara att skapa fantastiska produkter. Det finns nog inget viktigare i teknologibranschen, men här finns ett stort problem: väntetiderna för arbetstillstånd.

 

Jag kan bara gå till mig själv: mitt arbetstillstånd har löpt ut, och jag ansökte om förnyelse i maj förra året i god tid innan det gamla skulle gå ut. Det enda svar jag får när jag ringer eller loggar in på Migrationsverkets webb är att min ansökan ”är under hantering”. Det har den varit i 17 månader nu, och det är frustrerande. Det här gör att det är obekvämt för mig att lämna landet, jag blir utfrågad av gränspolisen när jag inte kan visa papper på att jag har rätt att vara här. Det känns som att vara instängd i en låda. Som om Sverige inte bryr sig om att jag inte får något nytt tillstånd, att jag inte är viktig. Och den här långsamma hanteringen gör också att jag inte kan ge mjukvaruspecialister jobb på vårt företag, det tar för lång tid att få arbetstillstånd för dem helt enkelt. Det skulle inte ”ta jobb från någon annan”, för det är en stor efterfrågan på de här kompetenserna. Dessa välutbildade specialister finns i andra länder, och det skulle vara så mycket bättre om de jobbade här med mig. Men jag har inte råd att betala en konsultfirma för att ta hand om allt pappersarbete för att få ett snabbspår. Så jag hyr in arbetskraft som arbetar från utlandet i stället, jag behöver deras insatser nu – inte om ett halvår eller ett år.

 

Jag trivs i Sverige, trots de här problemen och min frustration. Det är fascinerande bara att gå på en trottoar och se på människorna som man möter, och Stockholm har blivit en väldigt internationell stad med restauranger överallt och mycket ”etnisk mat” ­– det är precis samma sak som jag älskade med San Fransisco.

 

Häromdagen satt jag på en servering i Kungsträdgården och just då kommer vaktparaden till häst, Beridna högvakten. Blåsinstrument och trummor, uniformsklädda musiker till häst – underbart. Tänk att det finns kvar! Jag älskar Stockholm, och här känner jag mig tryggare än i San Fransisco.

 

Om migration i det offentliga samtalet

 

Allting handlar om bara en del av dem som vill flytta till Sverige, nämligen flyktingar och ekonomiska migranter. Men man ser aldrig medel- och högutbildad arbetskraft i medier och offentligheten. Det är väl inte så kontroversiellt med oss som kommer hit för att jobba, världen ser ut så idag och det är inte så politiskt laddat. Sverige borde av ekonomiska skäl göra allt man kan för att vi ska komma hit eftersom det gynnar landet – det handlar om människor som är klara att börja arbeta direkt, som har utbildning, vill producera och som direkt betalar skatt och tillför ekonomin, utvecklingen av företag och samhället. Men arbetstagare från andra länder är mer eller mindre osynliga i den allmänna debatten, och därför blir den här gruppen förbisedd. För att välfärden ska fungera krävs det att ungefär 80 procent av den vuxna befolkningen har jobb och betalar skatt. Självklart är asyl och trygghet viktigt, men ur ett affärsperspektiv finner jag det förvånande att invandringen av just medel- och högutbildad arbetskraft förbises på grund av att det har varit så stor asylinvandring. Hela systemet är nu ordnat för den delen av migrationen och det blir på bekostnad av alla andra.

 

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Johns låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här