Anknytning-Justus-Svartvit

Justus, 32 år

1984–2005
Födelse, uppväxt och studier
Nairobi, Kenya
2005–2011
Studier och arbete
Seremban, Malaysia
2012–
Anknytning
Dalarna, Stockholm

Jag hade tur som hade någon som kunde visa mig hur det fungerar här

 

Jag hade en bra barndom i Nairobi, där jag växte upp tillsammans med två bröder och en syster. Min mamma arbetade på statliga departement och pappa var först i armén, sen blev han diplomat. Han reste mycket och hade en massa historier med sig och det fick mig att också vilja se mer av världen. Livet i Kenya var roligt, och föräldrarna kunde betala så att vi barn kunde gå i bra skolor. Vi var i skolan nästan jämt – vi tog extra kurser på loven till och med – det var pressande men nu förstår man nyttan med det.

 

Efter gymnasiet ville jag plugga utomlands, USA var i dyraste laget så det blev Malaysia och ett universitet som just hade öppnat. Först var jag inne på datavetenskap men valde till slut ett ekonomi- och marknadsföringsprogram. Det gick bra och jag fick sedan jobb på en revisionsbyrå där, men det var inte roligt att åka buss eller tåg; människor pekade på mig och det blev tomt på platserna närmast mig. Stämningen kunde bli hotfull. Efter ett tag hade jag lyckats få ett jobb i Kenya och då var det dags att komma hem till Kenya efter nästan sex år.

 

Under hemresan mellanlandade flygplanet i Doha i Qatar, och där på flygplatsen träffade jag Emma. Hon var på väg hem till Sverige från en lång resa i Asien. Åtta månader senare kom hon och hälsade på mig i Nairobi, och året därpå åkte jag och hälsade på henne i Dalarna. Det var bra att jag gjorde det så att jag fick en uppfattning om hur det är i Sverige. Vi cyklade en del, vi åkte på utflykter och träffade hennes kompisar. Hela byn visste att jag var där och ibland var det någon som kom förbi för att säga hej. Det var trevligt och jag kände mig välkommen.

 

Efter det var det som att ”okej, någon av oss måste flytta, men vem blir det?”. Eftersom Emma inte hade hunnit skaffa sig en utbildning så skulle hon få det svårt i Nairobi eftersom det redan var ont om jobb. Så därför bestämde vi oss för att jag skulle flytta till Sverige.

 

Jag började söka jobb direkt, och jag fick mitt första jobb efter tre månader. Jag hade då skickat ungefär 900 ansökningar och fått svar från två arbetsplatser. Jag tyckte att det tog lång tid, men när jag pratade med mina kursare på SFI:n sa de att de hade varit arbetslösa i två år.

 

Jag har satsat mycket på att lära mig svenska. Under en period hade jag två jobb samtidigt som jag läste SFI. Det är svårt att komma in i samhället utan att kunna språket. Jag hade tur som hade någon som kunde visa mig hur det fungerar här. Saker som hur diskmaskinen fungerar och hur man sorterar sopor. För de som kommer och rör sig bland många från samma hemland tror jag det blir det svårare för alla pratar samma språk. Jag tänker på dem som kommer från Syrien till exempel. Vem ska visa dem hur man lever här?

 

Vad ska jag säga om hur det är här i Sverige? Folk är inte så ”in your face” utan de går undan om de inte gillar dig, och säger oftast inte vad de tycker. På tunnelbanan vill de inte sitta bredvid dig eller vänder sig bort. Men vad ska jag göra åt det? De allra flesta jag träffar är trevliga så jag försöker fokusera på dem. Emma och jag bor nu i en tvåa i Farsta och vi trivs med både jobb och lägenhet.

 

Jag gillar utmaningar och tycker att det är roligt om det är svårt. Jag började som diskare på en sushirestaurang, och i takt med att jag lärde mig mer fick jag även chansen att jobba som kock. När chefen sa till mig att hon ville testa mig i köket tänkte jag att jag måste ta chansen och göra det bästa av den. Jag började anstränga mig ännu mer för att lära mig svenska. Nu jobbar jag som kock, men jag har också ansvaret för inköp till restaurangen. Ju bättre svenska jag kan, desto bättre går det.

Jag skulle vilja ta upp min utbildning igen. Men jag vill inte jobba på ett kontor hela dagarna, utan jag behöver någon slags balans i arbetsuppgifterna. Jag skulle gärna jobba med jordbruk och ekologisk odling. I Nairobi höll jag på med ett forskningsprojekt som handlade om att lära små jordbruk att odla ekologiskt. Jag skrev om instruktionerna så att bönderna skulle förstå hur det går till när man ska odla soja, tomater, lök och annat. Det var som en enkel manual, inte bara om grödorna utan också om jorden och bevattning till exempel.

 

Efter det startade jag en odling i Nairobi med min mamma. Det gick väldigt bra, och nu har hon två anställda som sköter odlingen åt henne. De odlar soja, rödlök, majs, banan och ananas och hon ger dem instruktioner via telefon. Nu jobbar ju jag också med mat på restaurangen i Midsommarkransen, men det skulle vara roligt att återgå till att odla igen.

 

Om migration i det offentliga samtalet

Min pappa ringde till mig för några månader sen. Då hade han sett på nyheterna om att män jagade invandrare på Sergels Torg, och han blev orolig. Men något sådant har jag inte upplevt. Här är lugnare än jag trodde från början.

 

På nyheterna ser jag mycket som är negativt om invandrare. Om någon gör något fel så är det lätt att folk generaliserar och tänker att “alla gör så där”. Eller så rapporterar de om områden där du inte kan gå för att det är så farligt. Men jag känner inte igen det, jag har inte upplevt det själv. Genom jobbet har jag kompisar från överallt i världen som bor i de områdena, och de håller inte med om den bilden. De jobbar sent, åker hem utan bekymmer, har barn på skolor där och är nöjda. Jag tror att media visar en väldigt ensidig bild ibland, som ofta styrker “vi och dom”-tänket som finns … det är synd.

 

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Justus låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här