Skyddsbehov-Logal-Svartvit

Logal, 21 år

1994-2011
Födelse och boende under uppväxten
Tartus, Dekemhare, Syrien
2011–2014
Studier
Damaskus, Syrien
2014
På flykt
Libanon, Turkiet
2014–
Skyddsbehov
Torpshammar, Stockholm, Sverige

”Drivet att flytta till nya platser är grundläggande för den jag är”

Mina vänner var fläckarna av ljus i det mörka under min uppväxt. Jag
uppskattade det enkla i vardagen som utmärkte livet i Tartus, men
trångsyntheten präglade många människors blick och homofobin var
utbredd. När jag lämnade hemmet på morgonen var det som om en tung
ryggsäck följde med mig ut genom dörren och som jag sedan tvingades bära
med mig under hela dagen.

Jag fick tidigt känna på vad det innebär att bli diskriminerad – att utestängas
från offentliga nöjen och aktiviteter, att mobbas, bli slagen och vara den som
ingen vill gå bredvid. Med tiden bildade vi som blivit utstötta en egen
grupp och fann stöd i varandra, men kampen jag tvingades föra mot
samhällets förtryck och människors nedsättande behandling var först och
främst individuell. Å ena sidan ville jag stå upp för det som var jag och
förändra människors inställning, å andra sidan ville jag inte att min familj
skulle behöva skämmas och straffas för att de hade en son som var gay.
Även om min familj visste hur det låg till var det inget vi talade om förrän
jag var 18 år.

Tartus, som är en kuststad vid Medelhavet i norra Syrien, var för liten för
mig. Jag flyttade till det största alternativet i min väg: Damaskus. Jag ville
träffa fler hbtq-personer och slippa leva i det fördolda. När det är fler som är
öppna med det som av majoritetssamhället betraktas som avvikande blir
motståndarna samtidigt fler och utsattheten större. Även om jag fick
möjlighet att kanske för första gången i mitt liv uppleva samhörighet blev
diskrimineringen mer frekvent. Jag blev attackerad av den enda anledningen
att jag är gay. Även om de försökte ta ifrån mig rätten att leva mitt eget liv
kunde ingen hindra mig från att tänka som jag vill. Min mor var
urkällan för min kärlek till livet och världen, och den kan ingen ta ingen ta ifrån
mig. När jag läste engelsk litteraturhistoria i Damaskus fick jag upp ögonen
för en av mina favoritförfattare, Richard Lovelace. I en av dikterna som han
skrev från fängelset till sin kärlek uttrycker han ett av mina livsmotton: ”If
I have freedom in my Love, And in my soul am free, Angels alone that soar
above, Enjoy such liberty.”

Jag blev tvungen att flytta tillbaka till Tartus när konflikten eskalerade.
Det var som att ta ett gigantiskt kliv bakåt. Jag frågade mig själv vad jag
gjorde där; för att undvika att tvångsrekryteras till militären och antingen
dödas i strid eller dö i motsättningarna som förvandlade min hemort till en
djungel reste jag till Libanon. Efter fyra månader tog jag mig vidare till
Istanbul i Turkiet. Där träffade jag den första och största kärleken i mitt liv.
Det kändes som att allting plötsligt föll på plats – att allt som skett i mitt liv
fram till den dagen var ämnat för vårt möte. I en situation när jag inte hade
någonting alls älskade han mig för exakt den jag är.

Jag fick en möjlighet att ta mig till Sverige. Jag visste att det kanske var
den enda chansen jag skulle få, så jag tog den. Nu har jag varit här i två år
och tänker att det var rätt beslut att komma hit. Men det är bara tre
veckor sedan som jag accepterade att det är här jag ska leva.
Tiden på asylboendet drog mig ned i en djup depression och mycket i det
svenska samhället har varit extremt svårt för mig att hantera, framförallt
den sociala biten. Varför gör man allt som är lätt till någonting svårt, och
allt som är svårt till någonting lätt? Varför tar det till exempel så mycket
emot för människor att säga hej till varandra på bussen? Och ens grannar
blir aldrig någonting mer än vindfläkten av någon som hastar förbi i
trappuppgången. I mitt hemland är den sociala kontexten så mycket mer
levande och naturlig.

Jag flyttade nyligen till Södertälje, vilket var ett bra steg. Här möts olika
kulturer och jag känner mig mer hemma i den miljön, men bilden jag hade
av Sverige går isär med det jag upplevt hittills. Jag såg Sverige som det
ultimata landet när det gäller demokrati och frågorna om jämlikhet och
feminism. Ett land där man respekterar såväl barn och kvinnor som djurs
rättigheter. Min upplevelse är att man får klä sig som man vill, men ens
verkliga åsikter är inte välkomna – om de inte går i linje med
massopinionen.

Att ständigt behöva bevisa att det inte är en själv det är fel på kan driva en
framåt: i mitt fall drev det mig till att upplysa mig själv om mina egna
rättigheter och viljan att stå upp för andra. Därför driver jag nu en
organisation som verkar för att tillvarata hbtq-personers rättigheter. Vi vill
till exempel ge juridisk rådgivning till asylsökande som söker skydd på
grund av sin sexuella läggning. Förhoppningen är att vi kan växa och ha
representation i flera länder. En dag kanske jag även reser tillbaka till
Istanbul eller flyttar till ett nytt land. Jag ser inte mig själv som bunden till
ett specifikt land. Drivet att flytta till nya platser är grundläggande för den
jag är.

Om migration i det offentliga samtalet

Det som hörs och syns i frågorna om migration blir i mina ögon enkelspårigt
och ytligt. Det återkommande kategoriserandet och stereotyperna blir
förödande. Det viktigaste är att den person som har gjort någonting fel får
stå till svars för sina handlingar. Vad spelar det för roll om det är en
flykting, en asylsökande eller en homosexuell person? Invandrade personer
ska varken dömas för milt eller strängt som en grupp utan som individer.
Varför trakasseras kvinnor? Hur hänger det till exempel ihop med
värderingar som genomsyrar idén om det ”maskulina”? Att gå till botten
med varför saker och ting sker är helt grundläggande. Det funkar inte i
längden att bara räcka över en huvudvärkstablett eller någon annan medicin
utan att fråga sig varifrån åkomman faktiskt kommer. Det ska aldrig
glömmas att saker och ting kan ändras väldigt snabbt. Syrien rankades 2010
som det åttonde säkraste landet i världen. Nu är det tredje minst säkra
landet. Ingenting är ristat i sten. Även Sverige behöver vakta den historiska
grunden i form av värderingar och principer som landet är byggt på.

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Logals låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här