Anknytning-Matthew-Svartvit

Matthew, 42 år

1974–1993
Födelse, uppväxt och studier
Idaho, USA
1993–1995
Arbete
West Virginia, USA
1995–1996
Studier
Idaho, USA
1996–1997
Arbete
Seoul, South Korea
1997–1999
Studier och arbete
Idaho, USA
2000–2015
Arbete
Washington, USA
2015–
Anknytning
Norrköping, Sverige

”Det är de positiva berättelserna som bygger samhället. Alla har en historia som kan stärka någon annan”

 

Jag har alltid varit lite av det svarta fåret; mina bröder ville spela basket, jag ville ta sånglektioner och spela piano. Men mina föräldrar har alltid accepterat mina val. De uppmuntrade mig att göra det jag ville även om de inte alltid förstod. Och att gå sin egen väg var inte riktigt normen i Idaho, där gör du vad människor säger åt dig att göra. Men inställningen jag fick med mig hemifrån ledde till att jag senare vågade mig på en karriär inom teaterbranschen.

 

Jag växte upp som mormon och identifierar mig fortfarande som det. Efter ett år på college gav jag mig ut på en tvåårig missionsresa. Då åker man runt och knackar dörr och berättar för folk om sin tro. Det var en helt otrolig upplevelse – men något jag aldrig skulle göra om. Missionstiden lärde mig mycket om mig själv, vem jag är och vad jag tror på. Den lärde mig att ta hand om mig själv. Jag var 19 år och hade aldrig varit hemifrån tidigare. Ibland hamnade jag i situationer då folk öppnade dörren med geväret i högsta hugg och jagade iväg oss från gården.

 

Erfarenheterna från missionsresan har jag haft nytta av längre fram i livet. När jag har gått på audition och fått nej har det inte påverkat mig på samma sätt som det har påverkat mina skådespelarkollegor; som missionär har jag fått dörrar slängda i ansiktet och under två års tid har jag bara sett fyra personer konvertera och bli mormoner. Då lär man sig att man inte alltid får utdelning för det man gör.

 

Under missionstiden hade jag inte kommit ut som gay. Jag trodde – och det var inget som kyrkan lärde ut – att om jag levde rätt och gjorde bra saker under resan så skulle jag sluta vara gay. Jag hade haft ett bra liv och tänkte att det här kanske var min prövning, att om jag gjorde allt rätt så skulle jag komma hem och vilja ha en fru. Så blev det inte.

 

Min professionella karriär som artist tog sin början i Washington DC. Efter tio år började jag längta efter att göra något annat och fick då höra att en teveproduktion sökte svenskättlingar till en ny serie. År 2013 kom jag hit för att spela in SVT:s ”Allt för Sverige”.

 

Medverkan i serien förändrade mitt liv. Den fick mig att återupptäcka den tro som jag varit nära att lämna några år tidigare. Mina svenska förfäder älskade sin religion så pass mycket att de lämnade Sverige för att få praktisera den. De frågade sig: ”Vad ger min religion mig?”. När jag var i Sverige kom jag på att jag gjorde precis tvärtom – jag tänkte bara på allt som min religion inte gjorde. Jag hade slutat att gå i kyrkan när jag kom ut som homosexuell för att jag inte längre kände att det fanns en plats för mig där. Men när jag satt utanför ett båthus i Mora och läste om mina släktingar lyckades jag vända på det och insåg då att min religion fortfarande hade något att ge. När jag kom hem till USA igen kontaktade jag mina nyfunna svenska släktingar. Och tack vare att jag hälsade på dem kom jag i kontakt med min nuvarande sambo.

 

Nu har jag bott här i ett och halvt år och livet är både bra och tufft. Eftersom jag arbetar hemifrån har jag inget socialt nätverk. Det är så klart en förklaring till att jag inte träffar folk, men jag tror också att det har att göra med svenskarnas reserverade natur. Jag tycker att svenskarna är svåra att lära känna. Och jag försöker! När jag går på kafé för att sitta och jobba försöker jag få igång en konversation med personerna bakom kassan. Men när jag frågar om de kan rekommendera en ny härlig tesort pekar de bara på menyn. Eller när någon vid bordet bredvid spelar musik och jag säger ”bra låt”, då börjar personen frenetiskt sänka volymen på mobilen istället för att initiera en konversation. Människorna är jättehärliga när man väl lärt känna dem, men det gäller att navigera runt det där isberget.

 

I framtiden vill jag lära mig språket och besöka platserna där mina släktingar har levt. Jag vill gärna vara med och utveckla scenkonsten i Sverige. Jag tror att det finns mycket att göra och att jag kan bidra med den erfarenhet och skicklighet som jag har med mig.

 

Om migration i det offentliga samtalet

Människor kommer till Sverige av olika anledningar, och jag tror att de flesta anledningarna är goda. Men folk lyfter ändå fram det negativa, och media kommer alltid att navigera mot det och exempelvis fokusera på att IS-anhängare lyckas ta sig in i landet.

 

Jag tror att man måste fokusera på allt det positiva som människor har med sig. Det är de positiva berättelserna som bygger samhället. Alla har en historia som kan stärka någon annan. För att på riktigt omfamna det multikulturella samhället måste man dela berättelserna – från de enklaste till de mest komplexa. Alla som vill säga något borde bli lyssnade på och här tror jag att sociala medier är jättebra.

 

Jag tror att kulturen har hjälpt, fortfarande hjälper och kommer att hjälpa oss som samhälle så länge vi låter den inspirera, lära och utmana oss. Jag vill gärna använda mina erfarenheter för att vara med och skapa det samhället som Sverige vill vara.

 

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Matthews låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här