Skyddsbehov-May-Svartvit

May, 42 år

1974
Födelseplats
Kuwait
1974–1990
Bodde under uppväxten
Damaskus, Syrien
1990–2000
Studier och arbete
Saudiarabien
2000–2013
Studier
Damaskus, Syrien
2013
På flykt
Libanon
2014–
Skyddsbehov
Vimmerby, Teckomatorp

”Syrien har funnits i över 3 000 år. Fem år kan inte ge hela historien”

De smala vägarna i den gamla stadsdelen återkommer för min inre blick vid
tanken på Damaskus. Även moskéerna och jasminblommorna. Jag minns
hur jag i mina yngre år längtade efter att få barn och kunna besöka alla
historiska platser i Syrien med dem. Men jag tänker också på de föräldralösa
barnen som jag besökte på barnhemmen som volontär för Röda Halvmånen.
Jag sökte mig till frivilligarbetet i samband med att jag och familjen kom
tillbaka till Syrien efter tio år i Saudiarabien. Att vilja bli volontär var inte
särskilt vanligt och möttes ofta med skepsis. Det fanns en bild av att
volontärer egentligen bara ville festa med varandra, eller att de var regimens
kontrollanter. För mig som hade vuxit upp med två föräldrar som var socialt
aktiva föll det sig naturligt. Att göra någonting bra för samhället har alltid
varit viktigt för mig.

När revolutionen bröt ut 2011 väntade jag barn. Jag var då bland annat
engagerad i FN:s flyktingorgan UNHCR:s arbete för kvinnor på flykt, men
enligt regimen fanns det inga internflyktingar. Efter att  jag fött mina trillingar
ville jag och min man göra vad vi kunde för att bistå människor som förlorat
sina hem och skadats av kriget, men det var nästan omöjligt att nå fram med
första hjälpen eftersom regimen blockerade den typen av insatser. Det innebar
även ett stort risktagande för vår egen säkerhet, vilket vi fick känna på. Våra
insatser svartlistades och vi stämplades som terrorister. Flera av min mans
vänner kidnappades och hotbilden eskalerade. Jag hann inte ens säga hej då
till någon innan vi tvingades fly.

Kort efter jag och min man tagit oss till flyktinglägret i Libanon fick vi en
möjlighet att komma till Sverige som kvotflyktingar genom
vidarebosättningsprogrammet. Jag hade besökt Sverige några år tidigare
som turist, men då var upplevelsen helt annorlunda. Så här i efterhand ser
jag hur stor betydelse den egna inställningen har. När jag besökte Sverige
2011 blev jag positivt överraskad av allt som var nytt för mina ögon och jag
lade märke till allt det vackra: hur snön och tystnaden bredde ut sig, hur
rent det var och människors vänlighet. Men när jag kom 2014 var mitt sinne och
blicken tyngd av det ofrivilliga – att ha tvingats lämna allt och börja om på
nytt i ett främmande land. Jag såg till en början bara det som var negativt
och blev väldigt nedstämd. Men allteftersom jag lärde mig svenska och fick
vänner började livet öppna upp sig igen. Eftersom jag och min man kom
som kvotflyktingar kunde vi börja läsa svenska på SFI nästan omgående och
övrigt som man behöver komma igång med.

I Damaskus läste jag engelsk litteratur och språk. Jag fortsatte studierna
i Sverige och har nu tagit en magister i lingvistik vid högskolan i Malmö.
Litteratur har alltid varit viktigt för mig. Det är den bästa metoden för att
uttrycka sig och skapa rum för förståelse, samtidigt kan även litteratur
förleda. Under skolåren i Damaskus fanns många böcker med slagord för
Syriens insatser och önskan om att hjälpa palestinier. Vi visste att det bara
var propaganda. Som palestinier fick min far aldrig under sina 65 år ett
permanent uppehållstillstånd. Och jag själv är i dag närmare Palestina här i
Sverige än jag var i Syrien. Så fort jag har fått ett svenskt medborgarskap
har jag möjlighet att för första gången i mitt liv resa dit.

Ibland hör jag och min man från dem som sökt asyl här att vi har haft det lätt,
att vi inte behövde ta oss hit genom människosmugglare och att vi slapp
uthärda den långa väntan på ett beslut eftersom vi hade ett uppehållstillstånd
när vi kom. Jag förstår att det kan uppfattas så, men alla möter vi våra
utmaningar och jag har inte varit utan min beskärda del. Vad som betyder mest är vilka lösningar man försöker få till.

Om migration i det offentliga samtalet

Det är mycket prat om flyktingar, mindre verkstad. De här frågorna kan inte
bara adresseras. Fokus måste ligga på att identifiera lösningar och finna
vägen framåt. Jag är aktiv som studentombudsman vid Malmö högskola och
i höstas startade vi ett projekt som går ut på att människor får komma med
idéer om vad som skulle vara meningsfullt för asylsökande och nyanlända,
till exempel en workshop om svensk kultur, samhälle och lagar. Vi försöker
sedan hjälpa till att omvandla idéerna till verklighet. Det räcker inte att
informera om en lag som förbjuder människor att slå barn. Idéer om
uppfostran är individuellt, men det finns även en social och kulturell aspekt.
Man måste skapa förståelse för varför lagen finns där.

När frågan om förstärkt gränskontroll kom upp i vintras blev det stor
turbulens. Det rapporterades om hur polisen frågade alla efter pass. När
sådant upptar stor plats i media sprids oro och rädsla bland dem som har
kriget färskt i sinnet. Att höra och se om polisens kontrollaktioner väcker
minnet av säkerhetssystemet i Syrien och kan påminna om tortyren som
många varit utsatta för. Det här kan vara traumatiskt, men den aspekten ges
inte utrymme; i stället får vi se hur det ökade antalet asylsökande skapar
oordning och kaos i svenska samhället.

Vi ser exempel på en del flyktingar som gör dåliga saker och människor
som talar illa om nyanlända. Varför inte lyfta exempel på alla som är
högutbildade och som har integrerats snabbt? Varför inte höra ifrån dem som
faktiskt välkomnar och tycker om nyanlända? Jag tycker även att man borde se
fler representationer av vanligt liv och vanliga människor. Varför behöver
det så ofta vara exempel som sticker ut? Där tänker jag att konsten kan spela
en viktig roll – att synliggöra det vardagliga och det vanliga.

Att fokus lätt blir ensidigt är inte bara förbehållet samhällsdebatten i Sverige. I
början av revolutionen i Syrien 2011 spreds bilder av blodet och våldet i tv.
Kameran riktades inte mot alla röda ballonger med ordet ”fred” som
människor stilla lät höja till himlen. Inte heller mot blommorna som spreds i
samma syfte. Den stora fredsrörelsen hamnade i skuggan. Det är lättare att
marknadsföra och visa våld, men man måste komma ihåg att våld föder
våld. Vad visar en sökning efter Syrien på Youtube? Jo, videoklipp med våld,
krig och döda barn. De bilderna handlar inte om mitt hemland. Syrien har
funnits i över 3000 år. Fem år kan inte ge hela historien.

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Mays låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här