Anknytning-Meni2-Svartvit

Meni, 34 år

1982–2006
Födelse och uppväxt
Petah Tikva, Israel
2006–2007
Arbete
Tel Aviv, Israel
2007–2009
Arbete
New York, USA
2009–2012
Arbete
Tokyo, Japan
2012–
Arbete
Stockholm, Sverige

Jag övertygades om att kliva ombord på rymdraketen och förändra världen genom e-handel

 

Om jag vill komma någon vart och lyckas i livet måste jag kämpa väldigt hårt. Den inställningen följer mig sedan uppväxtåren i Petah Tikva, en på den tiden sömnig stad ungefär tio kilometer öster om Tel Aviv. Det finns en utbredd ”kämpaglöd” i det israeliska samhället, och den ständiga och tuffa konkurrensen är något många israeler tidigt vänjer sig vid. Det blir ofta en mindre strid om nästan allt som går att föreställa sig: från parkeringsplatser och frukten i matvarubutiken till studierna och jobbet.

 

Målet om att alla ska tjäna Israel och lära sig att försvara sitt land har också en enormt stor inverkan på människorna och samhällslivet. Jag var 18 år – i stort sett fortfarande ett barn – när jag kallades in att göra värnplikten. Min tjänst blev inom mjukvaruutveckling. Jag förväntades fatta snabba beslut som kunde få stora konsekvenser. Man är inte rustad att ta beslut som kan handla om liv och död när man är så ung, men det är lärorikt och ger perspektiv. Flera år senare, när jag jobbade i Tokyo för ett it-företag, blev det vid ett tillfälle fel på nätverket. Ungefär 50 miljoner japaner kunde plötsligt inte skicka sms. ”Ok olyckligt, men ingen kommer att dö för att de inte kan skicka ett sms under några minuter”, var min stilla tanke. Jag lyckades hålla huvudet kallt och fatta snabba beslut för att lösa situationen.

 

Efter mina sex år inom israeliska militären var planen att resa till Sydamerika och ägna några månader åt resande och att andas ut. Så blev det inte. Jag erbjöds ett arbete på ett telekomföretag i Tel Aviv med kravet att börja omgående. Då jag inte kommer från en finansiellt stark familj var det viktigt för mig att få ett ordentligt arbete och kunna bygga upp en egen ekonomisk trygghet, så jag tog en dags ledighet och påbörjade sedan den nya tjänsten. Med den fick jag resa från land till land: Ryssland, Belgien, Nordamerika. Det var så jag fick upp ögonen för resandet och ett liv i rörelse. Efter mina första två år utan något avbrott kändes det som om jag hade jobbat i sju år. Jag tog ett brejk och reste till Indien där jag träffade min kanadensiska fru. Företaget jag var anställd av erbjöd mig en tjänst på sitt New York-kontor och vi bestämde oss för att flytta dit. Yrkesutmaningen lockade mig, men något som verkligen får mig att älska den staden är mångfalden. Staden är allas hem, men nästan ingen som bor i New York kommer därifrån.

 

Efter två år i New York gick vägen vidare till Tokyo där jag erbjöds ett nytt jobb inom it-branschen. I började tyckte jag allt var bisarrt, samtidigt fascinerande. Jag jobbade oavbrutet och det tog ett tag innan jag verkligen begrep just hur annorlunda den japanska arbetskulturen är från den jag var van vid. I Israel råder en platt organisationskultur utan tydliga hierarkier. Ålder och position är inget man stirrar sig blind på. Som chef på den nya tjänsten i Tokyo var jag inställd på att skapa en god laganda. Eftersom jag ville finnas där för de andra i teamet ville jag också vara den sista att lämna kontoret. Många gånger jobbade jag till sent efter midnatt. I tysthet undrade jag om inte kollegorna skulle ge sig hemåt snart? En dag fick jag förklarat för mig att mina kollegor tänkte på motsvarande sätt fast i omvänd riktning – att de inte kunde gå hem så länge deras chef, det vill säga jag, var kvar på kontoret…

 

Det första året i Tokyo var magiskt, det andra året var utmanande och det tredje året var ett misstag. Arbetet var extremt intensivt, svårigheten att få vänner och ett socialt nätverk gjorde att både jag och min fru kände oss ensamma. I spåren av jordbävningen och kärnkraftsolyckan blev det även en allmänt uppjagad stämning och stress kring den radioaktiva strålningen. När jag blev erbjuden en tjänst på Klarna, som vid den tidpunkten expanderade kraftigt, kändes det därför lägligt att flytta vidare. Jag övertygades om att kliva ombord på rymdraketen och vara med och förändra världen genom e-handel.

 

Varken jag eller min fru kände till någonting om Sverige, men vi bestämde oss för att flytta dit. Vi hade en svensk granne i Tokyo som vi brukade prata med upp till sex timmar varje helg. Han fick oss att tänka att om alla svenskar bara är en tiondel så trevliga som han så kommer Sverige vara helt magiskt!

 

Genom tiden på Klarna lärde jag mig otroligt mycket som kom till nytta när jag och min fru bestämde oss för att starta företag ihop. Vi kartlade olika marknader för att komma fram till bästa platsen. Städerna vi övervägde var London, Berlin, Tel Aviv, Paris, Stockholm och Dublin. Många faktorer spelade in, såsom affärskulturen och graden av innovationsnivå, men även den sociala miljön. I slutet stod det mellan Stockholm och Dublin, slutvalet föll på Stockholm. Vi kanaliserade alla våra egna besparingar för att förverkliga vår affärsidé och vision som går ut på att den som handlar över nätet ska kunna få samma personliga service som i en fysisk butik.

 

Företagskulturen här i Sverige är helt unik. Konsensuskulturen och inställningen till den egna tiden utanför jobbet har slagit mig med häpnad. Det är såklart hälsosamt och positivt, men jag kan knappt förstå hur ekonomin går runt med alla dessa semesterveckor! Skattenivån här är jämförbar med den i Israel, men här används skatten till bra saker såsom hälsa och utbildning. I Israel går den bland annat till militära ändamål. Samhällets anpassning till familjer med barn är också någonting helt enastående här. Möjligheten att ta med sig barnvagnen så gott som överallt och tillgängligheten för barnfamiljer gör i mina ögon Sverige till det bästa landet i världen att skaffa barn i. Vår dotter som är på väg till världen ska få födas och växa upp här. Hur vår mer avlägsna framtid ser ut återstår att se.

 

Migration i det offentliga samtalet

 

Hur är det för entreprenörer som vill komma till Sverige och starta egen verksamhet här? Den frågan tycker jag är viktig att lyfta och diskutera. Många upplever, liksom jag själv, att de inte fick en fullständig bild av vad som gäller genom information från Migrationsverket, och att förståelsen för nyföretagares situation inte är tillräckligt god. Att det ställs tuffa krav på storföretag som till exempel Ikea och vid anställning av säsongsarbetare är en sak, men motsvarande krav kan inte ställas på nyföretagare. Som sådan måste man vara beredd att ta stora risker, i synnerhet under de första åren. Den verkligheten rimmar illa med kraven på till exempel minimilöner och försäkringar.

 

För att vara konkurrenskraftig på den globala marknaden måste man öppna upp och underlätta för inträdet av högkvalificerad och högutbildad arbetskraft. Från mitt perspektiv måste man se att människor som kommer hit för att arbeta också bidrar till den svenska ekonomin. Det borde fokuseras mer på behoven: vad är i förändring och vilka kommer arbetskraftsbehoven att vara framöver? Att underlätta för inträdet av den arbetskraften skulle löna sig på lång sikt; arbetsmigrationen skulle kunna bidra till att positionera Sverige som ett konkurrenskraftigt land även tjugo år från nu.

Affärskulturen är gynnsam i Sverige men fokus borde riktas mot att lösa de tre största stötestenarna. För det första hur man kan skaffa sig ett boende i de svenska storstäderna, för det andra hur anställda lättare kan ges andelar i ett nyföretag, och för det tredje hur det administrativa och tillståndsprocessen för utländska nyföretagare kan förenklas. Som entreprenör vill man kunna lägga fokus på att bygga sin verksamhet – inte tvingas lägga en massa pengar på konsultföretag för att få hjälp med sin ansökan om ett uppehålls- och arbetstillstånd. Om dessa tre hinder undanröjdes skulle Sverige vara helt perfekt – ett riktigt Powerhouse för startups!

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Menis låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här