Skyddsbehov-Vahid-Svartvit

Vahid, 41 år

1974–96
Född och uppvuxen
Ahwaz, Iran
1996–99
Studier
Teheran, Iran
1999–2011
Arbete
Ahwaz, Iran
2011–
Skyddsbehov
Arboga, Lindesberg, Oxelösund, Sverige

”I dagdrömmen tar jag på mig en kostym igen och beger mig mot rättsalen”

Jag hade allt. Jobb som advokat och lärare, ett kontor, en lägenhet, en bra
social situation och en god ekonomi som gav mig möjlighet att resa
utomlands. Australien var det första västerländska landet jag besökte som
turist. Till Iran kommer många på flykt från Irak och Afghanistan och
människor från andra arabisktalande länder, men det kommer inte många
turister dit, så utlandssemestrarna gav mig en inblick i nya kulturer och
möjlighet att möta människor med andra bakgrunder. Genom mitt jobb som
advokat och som medlem i olika internationella människorättsorganisationer
fick jag också en bredare utblick. Precis som många andra advokater i Iran
stödde jag inte den islamiska regimens syn på mänskliga rättigheter, men
möjligheterna att påverka lagstiftningen är förstås begränsad. Fängelse
väntar ofta för både klienten och advokaten som försöker försvara
mänskliga rättigheter såsom de tolkas på internationell nivå.
Jag var lycklig och älskade juridiken. Trots långa dagar var jag aldrig trött.
Från klockan åtta på morgonen rörde jag mig mellan olika myndigheter och
domstolar för att utreda och försvara mina klienter. På eftermiddagen
undervisade jag på universitet, och på kvällen jobbade jag vidare från mitt
kontor på advokatbyrån. Ungefär 25 procent av fallen jag försvarade var
kvinnor, men möjligheten att processa ett fall i domstol för en kvinna är
liten. Sharia är officiell lag i Iran och förtrycket mot kvinnan är dubbelt;
först kommer repressalierna från hemmet, därefter från samhället.

I elva år jobbade jag som advokat, men jag rörde mig på förbjuden mark.
Jag uttalade mig i internationella media och med koppling till organisationer
som Amnesty och Human Rights Watch. Jag var medlem i en internationell
människorättsorgansation och försvarade journalister som var regimkritiska.
Mina resor till länder som kritiserar den iranska regimen betraktades
inte heller med blida ögon. Jag dömdes till tre års fängelse.

Jag tog mig till Sverige. Det är en modern demokrati och min morbror finns
här. Jag känner tacksamhet för att Sverige har hjälpt mig, men det ger mig
också en känsla av skuld. Ensamheten och längtan efter att kunna återgå till
advokatyrket tynger. Det har varit svårt att skaffa svenska kompisar såväl
som att hitta ett jobb som advokat. Men jag är en flitig person och jag vet att
jag kan avancera, även om det betyder att jag kanske blir tvungen att flytta
till ett annat land där arbetsutsikten är bättre.

I nattens drömmar är jag ofta tillbaka på mitt kontor i Iran. Persiska är alltid
språket. Trots att jag varit här i fyra år har svenskan aldrig vunnit mark i
drömmarna, och trots att jag gjort allt jag tänkte att jag kunde göra för att
kunna jobba som advokat här i Sverige har jag inte kommit dit än. I
dagdrömmen tar jag på mig en kostym igen och beger mig mot rättsalen.

Om migration i det offentliga samtalet

Det borde ägnas större uppmärksamhet åt vad som kan göras för att
förhindra att människor lämnar Sverige och ansluter sig till olika
extremistgrupper. Vilka samband finns mellan hur väl de här människorna
integrerades och valet att åka iväg? Vilka grupper ansluter de sig till? Och
hur väl kontrolleras människors identitet när de kommer? Människor med
politiska skäl måste få asyl, men demokrati kan också vara
kontraproduktivt. Regler och lagar borde först och främst ändras för att
underlätta integrationen. Många med utländskt namn känner att de är
hindrade från att komma in på arbetsmarknaden och att deras erfarenheter
inte tillvaratas. Det känns som att all reklam på tv visar svenskar och det
främjar inte situationen. Det borde göras mer för att visa hur det fungerar i
andra länder, redan i skolan och på universitet borde exempel på andra
samhällssystem synliggöras, till exempel genom filmer. Varför skulle inte
Sverige kunna ha ett motsvarande system som i Kanada och Australien?
Sverige, precis som många andra länder, behöver fler kompetenta och
erfarna människor som kan bidra till arbetsmarknaden.

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Vahids låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här